Ja, nästan är vi framme med att Julia skall få extra hjälp i förskolan. Ja, till HELA gruppen, men i allafall.

Efter ett möte i jan. i år med förskolechef, förskolepedagog, barnpsykolog och jag och Martin, fick vi fina lovord vad de skulle göra för att urderlätta för Julia, med det som hon behöver hjälp med. Ex. tecken som stöd, sjukgymnastik mm. Barnpsykologen info. bra om sin psykologiska bedömmning på Julia, hon är utvecklingsförsenad och har en lätt utv. störning, förutom att hon har Williams syndrom.

Vi ser fram emot att Julia skall få stöd i förskolan, men litar inte på det ännu. Det finns många kryphål för chefen ännu,tyvärr. Man blir rätt trött på att det inte hände något innan Julia fick plats på hab. Stöd i förskolan kan man få ändå, om behovet finns!

Men en rolig nyhet är att Hjärtläkaren igår på Östra var nöjd med Julias hjärta och dess utveckling. Han sa att alla tryck i hjärtat var samma som för 1/2 år sen och att vi nu kunde sakta sluta med hennes hjärtmedicin, som hon fått 3 ggr./dagi 2 år. Underbart : )

Men han sa också att han inte såg utflödet i lungorna med hjärtultraljudet och därför skulle Julia bli kallad till en ......? (kommer  inte ihåg vad det hette) som iallafall innebär att de skulle spruta in någon sorts kontrastvätska som skulle filma detta. Han behövde denna undersökning för att se att både lungorna hade lika högt tryck och utvecklades lika mycket. Skönt med observanta hjärtläkare.

Jag, Julia och Gustav tittade på bilder ifrån Julias sjukhustid.

Gustav ville inte se bilderna men satt ändå kvar i soffan.

En av bilderna visade ett stort plåster som satt på Julias bröst efter hjärtop. och då lyfte Julia spontant upp sin tröja och visade oss sitt ärr på bröstet och sa "Juuula".

Några andra kort var på Gustav en gång när han kom på besök. En serie kort visade hans sammanbitna ansikte och skeptiska blick när han gick in i Julias rum på avd.323 Han vaktade henne som en hök. Efter dessa kom kort från när han och jag var på Bushuset.

Jag berättade för honom att han inte ville lämna Julia några längre stunder och vägrade att prata. På Bushuset viskade han bara till mig, men var förövrigt helt tyst.  (Hans pratvägran höll isig i flera veckor).

Detta blev för mycket för Gustav och han lämnade soffan. Jag gick efter honom och då kröp han upp i mitt knä. Jag sa att jag förstod att han tyckte det var jobbigt att se bilderna och att det är ok att tycka det är jobbigt. Man får vara ledsen och det är jag med ibland.

Nu trodde jag att han ville prata mera om detta, men nej då, "Vet du mamma? Jag har en lös tand. Vill du känna?

Ja, det känns så idag, för inatt sov Julia 10 timmar i sträck!

Ja, hon fyller ju bara 3 år om en månad ; )

Jag tog till slut (med trötthetsringar under ögonen) upp Julias överaktiva kvällsbeteende på barnmedicin och fick gehör. Läkaren skrev då ut piller på licens till henne. Pillerburken har vi haft hemma oöppnad inågra veckor, innan vi vågade ge henne det. Tänk om det händer något.

Men... igår fick hon det i vällingen somnade hon ca.21 och sov lungt HELA natten. Inte nog med det vaknade hon glad och var på ett stålande humör. När hon sedan fick åka bil till Salgrenska, för hörseltest lekte hon tittut med bilarna som körde bakom oss. Lilla goa charmiga Julia : )

Hörseltestet gick bra och hon hade ÄNTLIGEN godkänd. Rören i öronen uppfyllde sin funktion och Julia hade normalt. Innan de op. i rör på henne uppfattade hon bara bastonerna och nu hela skalan. Är så glad att vi fick bocka av en sak idag och se framsteg.