Jag, Julia och Gustav tittade på bilder ifrån Julias sjukhustid.

Gustav ville inte se bilderna men satt ändå kvar i soffan.

En av bilderna visade ett stort plåster som satt på Julias bröst efter hjärtop. och då lyfte Julia spontant upp sin tröja och visade oss sitt ärr på bröstet och sa "Juuula".

Några andra kort var på Gustav en gång när han kom på besök. En serie kort visade hans sammanbitna ansikte och skeptiska blick när han gick in i Julias rum på avd.323 Han vaktade henne som en hök. Efter dessa kom kort från när han och jag var på Bushuset.

Jag berättade för honom att han inte ville lämna Julia några längre stunder och vägrade att prata. På Bushuset viskade han bara till mig, men var förövrigt helt tyst.  (Hans pratvägran höll isig i flera veckor).

Detta blev för mycket för Gustav och han lämnade soffan. Jag gick efter honom och då kröp han upp i mitt knä. Jag sa att jag förstod att han tyckte det var jobbigt att se bilderna och att det är ok att tycka det är jobbigt. Man får vara ledsen och det är jag med ibland.

Nu trodde jag att han ville prata mera om detta, men nej då, "Vet du mamma? Jag har en lös tand. Vill du känna?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi kommit in i habiliteringens värld. Välkomnandet har varit långdraget, men går framåt. Vi har fått träffa en bra och saklig logoped som träffat Julia. Och vi har fått gå en föräldrautblidning i TAKK, Tecken som Alternativ och Kompletterande ...

Julias diagons Williams syndrom följer oss. Igår träffade vi en tandläkare och logoped ihop på Mun H center på Salgrenska. Julia hade fina tänder och logopeden kunde höra att Julia kunde många olika ljud och ord. Julia fick på olika sätt visa vad hon...

Oj... dessa två månader har rusat iväg. Vi har (jag och M) har varit på inskrivningssamtal i Hab. Men efter det då? Jag har sedan sess extra noga gått igenom posten, om ifall att en kallelse dit skulle dyka upp. Än så länge har Julia inte varit d...

Ja, nu har vi minskat Julias hjärtmedicin långsamt i två veckor. Imorgon skall hon inte ha något. Underbart! Men vi har under dessa två veckor märkt att Julia blivit tröttare, gnälligare och nästan kvällstrött. Detta är ovanligt. I två års tid...

Ja, nästan är vi framme med att Julia skall få extra hjälp i förskolan. Ja, till HELA gruppen, men i allafall. Efter ett möte i jan. i år med förskolechef, förskolepedagog, barnpsykolog och jag och Martin, fick vi fina lovord vad de skulle göra för...