Julia återhämtade sig bra från sin sista operation i lördags. Vi fick efter några dagar ett eget rum. Vi trodde inte att vi skulle få åka hem innan helgen... Julia hade nämligen fått mer vätska i hjärtat på torsadgs morgonen och då ville de inte släppa oss. På fredags morgonen hade vätskan minskat pga. mer vätskedrivande medicin och vi fick åka hem iallfall.

Det var en oförklarlig känsla att få hem lilla gumman igen, efter nästan en månad på sjukhus. Hon satt på golvet och bara skrattade. Detta var nog den bästa medicien av allt, hemma är bäst. Julia åt mat och gröt bättre än på länge.

Gustav har varit som en trogen hund och följt med varje dag till Julia.

"Kan vi åka till Julia nu?" "Jaa vill åka till Julias sjuuuhus!"

När vi har varit hemma har Gustav plåstrat om sina dockor på de ställen där Julia haft plåster. Simon har inte följt med så mycket och han såg tyvärr bara Julia på IVA båda gångerna... När han såg dockan som fått plåster på handen hemma, rev han genast bort det. Inget sjukhus här!!

Vi fick chansen att hitta tillbaka till hemmalunket tack vare att våra föräldras engagemang, de delade upp nätterna mellan sig. Jag och M fick möjligheten att umgås med Simon och Gustav lite mera och det här hjälpt alla. TACK!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi kommit in i habiliteringens värld. Välkomnandet har varit långdraget, men går framåt. Vi har fått träffa en bra och saklig logoped som träffat Julia. Och vi har fått gå en föräldrautblidning i TAKK, Tecken som Alternativ och Kompletterande ...

Julias diagons Williams syndrom följer oss. Igår träffade vi en tandläkare och logoped ihop på Mun H center på Salgrenska. Julia hade fina tänder och logopeden kunde höra att Julia kunde många olika ljud och ord. Julia fick på olika sätt visa vad hon...

Oj... dessa två månader har rusat iväg. Vi har (jag och M) har varit på inskrivningssamtal i Hab. Men efter det då? Jag har sedan sess extra noga gått igenom posten, om ifall att en kallelse dit skulle dyka upp. Än så länge har Julia inte varit d...

Ja, nu har vi minskat Julias hjärtmedicin långsamt i två veckor. Imorgon skall hon inte ha något. Underbart! Men vi har under dessa två veckor märkt att Julia blivit tröttare, gnälligare och nästan kvällstrött. Detta är ovanligt. I två års tid...

Ja, nästan är vi framme med att Julia skall få extra hjälp i förskolan. Ja, till HELA gruppen, men i allafall. Efter ett möte i jan. i år med förskolechef, förskolepedagog, barnpsykolog och jag och Martin, fick vi fina lovord vad de skulle göra för...