Ja, det kändes fel att få en kallelse för Julias hjärtoperation tillsammans med glada julkort. Jag läste brevet och la undan det, men upptäckte för ett tag sen att det stora vita brevet hela julen stått lutat mot vår julkrubba och några tomtar. Ler åt detta, snacka om att allt kommer på en gång.

Just nu funderar jag mycket om vad som kommer ske och hur jag och övrig familj kommer att reagera. Jag har sökt och hittat några grupper för hjärtebarnsföräldrar och det känns bra. Fick några kloka ord av en annan mamma :"Syskonen är bra på att bara se sin syster som just sin syster och inte som ett sjukt barn"

KRAM