Idag fick äntligen killarna komma och hälsa på Julia. De hade fått göra det tidigare, men vi ville vänta ut deras långvariga hosta först.

Kan man tänka när man inte kan andas själv? (Simon)

Simon ville stå så nära sängen som möjligt och ställde alla möjliga frågor om aparaterna och slangarna runt omkring Julia. Han tyckte de kunde ta bort den stora slangen ur näsan (respiratorn) på Julia. När en sköterska lovade honom att de skulle ta bort den inom en timma. ville han stanna kvar och se efter själv.  

Först ville Gustav bara sitta på min arm och titta på Julia på håll. Han tyckte nog det var lite läskigt och konstigt ibörjan. Hello Kitty nallen och en liten docka från barnen till Julia gjorde susen... kankse även den orangabilen som Gustav fick.

När Simon kontrollerat att de verkligen kopplat bort respiratorn på Julia ville han åka med morfar och Soile till Hålta igen, Pockemonkorten och den nya leksaksbilen lockade.

Gustav ville och fick stanna kvar med oss en stund till och på hemvägen blev Mcdonalds en trevlig överraskning...

Julia återhämtar sig bra och de tror hon får komma ner på den "vanliga" hjärtavdelningen inom några dagar.

IVA känns förövrigt som ett ingenmansland...

Julia har fått medicin för klåda i ögonen, stackars liten. Hon ville klia och blev ARG då det inte gick så bra pga. slangarna... Hon fick på sig strumpor på händerna för att lindra det lite.

I em kommer de troligen koppla bort respiratorn och väcka henne. Lång väg kvar, men ändå en bit på vägen.